Morgonen blev jobbig. Han protesterade vilt när vi skulle sätta på lappen. Jag fick använda allt tålamod och pedagogisk förmåga för att få honom att till slut acceptera lappen. En halvtimme sena kom vi till dagis. Då var han glad och lite spänd. Han visste ju att de andra barnen skulle titta och fråga. Det gick jätte bra. Hans fröknar är helt fantastiska. När jag gick, hörde jag hur han förklarade för sin bästa kompis varför han hade lappen.
Jag förstår så väl att han vill att allt ska vara som vanligt och att han inte alls vill ha en lapp för ögat. Han lyckas ändå vända det till något positivt. Ibland häpnar jag över hur stark han är!