I år lovar jag att inte bli så arg hela tiden på mina älskade ungar. Med fasa har jag insett att jag har blivit en arg tjatmorsa. Jag blir arg snabbt, och skriker och gormar. Tålamodet ligger på noll.
Storebror vill flytta hemifrån och jag förstår honom. I år ska jag ta ett djupt andetag, hitta balansen inom mig och försöka att reagera mer logiskt. Vad är det för mening med att bli så arg om de inte förstår varför jag blir arg?